Något jag tänkt på mycket senaste tiden är hur vi lever i en kultur som saknar början och slut och hur stress är vår tids vanligaste orsak till sjukskrivning. På bilden sitter jag och jobbar kväll. Något jag ofta uppskattar att kunna göra men ibland är det faktiskt en bov när man är egen företagare. Det finns nämligen inga gränser, om man inte skapar dom själv.
Prestationsångest och jämförelsesjukan
Sedan jag började blogga har jag uppmärksammat en prestationsångest och jämförelsesjuka bland influencers och det har diskuterats hur man kan motverka detta. Jag har sedan en tid tillbaka funderat mycket på det själv eftersom vi lever i en tid då vi översköljs med information.
Vi lever i en kultur som saknar början och slut. I ett ständigt flöde av ny information. Både arbete och fritid sitter numer i datorn och är inte längre beroende av när solen går upp eller när solen går ner. Och det är uppenbart att vår hjärna blir tvungen att försöka hantera mer information än vad den egentligen är tänkt att göra.
Uttrycket ”gå in i väggen” känner vi alla till. Antingen är det vi själva eller så är det någon i vår närhet som ”går in i väggen” och blir utmattad. Stress är vår tids vanligaste orsak till sjukskrivning och det tyder på att något i vår kultur inte är som det ska.
Sen jag själv började blogga har jag funderat på hur jag ska förhålla mig till det här. Jag har läst mängder med strategi-tips för hur man startar en online-business. Många av de här tipsen handlar om att uppdatera ofta. Skapa mycket content. Gärna snabbt. (Inte alla tack och lov, men det är vanligt). Det är hård konkurrens så det gäller att vara bra. Bättre. Helst bäst. Alltså att skapa snabbt och mycket – med risken att tappa bort sig själv, sin skaparglädje och kreativitet.
Vi är vår tids fånge
Vi är vår egen tids fånge. Det vi lever i tar vi ofta för givet. Det är såhär det ska vara. Mycket av den socialpsykologiska forskningen som gjorts visar att vi gärna vill vara varandra lika. Vi strävar efter att göra som andra, hålla samma tempo, inte sticka ut, se till att hänga med. Det gör att vi lätt blir blinda för den kultur vi gemensamt och under lång tid har skapat.
Måste det vara så?
Men det måste faktiskt inte vara så. Vi ser ju att det här inte håller. Det håller inte att som konsument överösas och förhålla sig till ett ständigt flöde av information, från morgon till kväll. Det håller inte att från skaparens håll, skapa i en sådan takt att vi själva riskerar att gå under. Och då måste vi hitta ett nytt förhållningssätt till den kultur vi lever i som på sikt gör att vi skapar något nytt. Förhoppningsvis skapar vi en kultur där vi har vågat sakta ner och slutat leva på bristningsgränsen. Där det finns tid för både kreativitet och reflektion av det som redan skapats.
Jag tycker att det är bra att det uppmärksammas, att vi pratar om det. Nu gäller det att fråga sig om man vågar vara en influencer som tar steget och sticker ut från mängden, som vågar sakta ner och tar ledningen mot en kultur som vi alla mår bättre av att leva i.
Vad säger du?
4 svar till “Vi är vår tids fånge – om prestationsångest och jämförelsesjukan”
Så kloka tankar, jag brottas en del med att jag är så dålig på att läsa andra bloggar etc. Jag lägger så mycket tid på att producera innehåll själv så måste sålla bort konsumerandet. Men jag har lite dåligt samvete för det, just för att det känns som att jag inte kan kräva att andra ska läsa och följa det jag gör om jag inte gör det tillbaka hos andra…… Men måste nog bara acceptera och lära mig att förhålla mig till det. Vad är dina tankar om det?
Mina (spontana) tankar om det är nog att du egentligen inte alls kräver av andra att de ska läsa och följa dig. Folk gör det därför att det du gör är bra. Tänker också att man har olika perioder i livet, då det finns plats för olika saker, olika mycket. Och att det är ett val man gör bara. Tycker inte man är skyldig att läsa och följa folk egentligen, och därmed behöver man inte ha dåligt samvete för det. Det ska göras av intresse främst 🙂 Visserligen kan jag också ibland känna att jag skulle vilja ha mer tid att följa de jag känner mer, hålla mig mer uppdaterad och kunna stötta mer. Jag gör det en del men det finns sååå många bra, så man måste ju sätta en gräns så man får tid med det man själv ska producera 🙂 Jag lyssnar tyvärr aldrig på poddar. Skulle egentligen vilja göra det men prioriterar aldrig det. Kanske blir mer av det nu när det snart kommer en bebis och man kan ha poddar på i bakgrunden medan man grejar med annat 🙂
Du har helt rätt, tror att det bottnar mycket i diskussionerna som förs i bloggforum etc, dvs att man bara kan förvänta sig att andra ska följa det man gör och man också engagerar sig i andra. Dvs det där med att vara bjussig själv. Men försöker dock slå dövörat till lite där och som du skriver: fokusera mer på att jag antar att man läser ex min blogg pga att man gillar innehållet =)
Jag är också sämst på poddar, läs dagstidningen lite halvt till frukost. Mer hinner jag inte. =)
Tänker också att man kan stötta på flera sätt. Bara det vi gör i InoS är ju fantastiskt, att vi bollar med varandra, att man kan ställa frågor och svara andra när man själv kan svaren 🙂 Det är guld!