Petra Krantz Lindgren:
Barns självkänsla utvecklas i relationer

Som föräldrar är vi måna om våra barns självkänsla, att de ska må bra, våga ta för sig, stå upp för sig själva och ta ansvar för sig själv och andra. Men hur gör vi för att ge det till våra barn? Frågar man Petra Krantz Lindgren, som skrivit boken ”Med känsla för barns självkänsla”, svarar hon att självkänsla inte är något vi kan ge våra barn. Hon menar att självkänsla utvecklas i relationer, i det som händer mellan dig och barnet när vi ser, bekräftar och respekterar varandras behov och känslor.

Barns självkänsla utvecklas mitt i vardagen

Vi möts upp på ett café på Lidingö och slår oss ner, med kaffe och te, i Petras favorithörn. Det märks att Petra tycker att ämnet är viktigt och att hon har mycket erfarenhet efter alla föräldrar hon mött som kommer till henne med frågor om föräldraskapet och barns självkänsla.

Det faktum att självkänslan utvecklas i relationen och kommunikationen med barnet betyder att självkänslan utvecklas mitt i vardagen; i hallen på väg till förskolan, vid middagsbordet, i kramarna, i skratten, i tårarna och i hanteringen av konflikter. Mitt i vardagen som många upplever svår att få ihop. När vi står där i hallen och barnet vägrar klä på sig, eller när barnet inte vill lämna lekparken, när middagen ratas och ungarna har myror i brallan och sitter under bordet istället för på stolen. Hur gör man om man vill utveckla barnets självkänsla mitt i den där vardagen som kantas av utmaningar?

Läs mer: Vad är självkänsla?

Dela barnets känslor

– Barns syn på sig själv blir till i mötet med andra människor. Vi speglar oss i andra och det är så vi får en bild av oss själva. Barn och vuxna förtjänar lika mycket respekt för sina känslor, tankar och behov och både vuxna och barn har rätt att göra sin röst hörd. När vi ser, respekterar och bekräftar barnets känslor och behov kommunicerar vi att de är värdefulla.

Respekt handlar inte om att någon har mer makt. Respekt är något likvärdigt som finns i relationen mellan människor, att vi visar barnet att vi tar deras behov på allvar och att vi tar våra egna behov på allvar.

– Respekt handlar också om att låta barnen få sina känslor fram även när de inte kan få sin vilja fram. Som när man tre gånger sagt till barnet att det är dags att gå in från lekplatsen och man sen tar med barnet och går in och hon blir ledsen. Och då säger man ”Det finns faktiskt ingen anledning till att du är ledsen! Nu visste du att vi skulle gå in och jag har ju sagt till dig”. Som att säga till barnet att nu bestämmer jag att vi går in och du ska tycka att det är en bra idé att jag bestämmer att vi går in. Om du respekterar barnets känslor kanske du istället säger ”Ja, det suger verkligen att du måste gå in nu. Jag förstår att du blir besviken, jag blir också besviken när jag inte får göra saker som jag vill.” Då tar jag ansvar för vad som händer men jag låter barnet ha sin reaktion på vad som händer.

Respekt handlar ju också om att låta barnen få sina känslor fram
även när de inte kan få sin vilja fram.

Varför gör barn som de gör?

– Allt barnet gör syftar till att tillgodose ett behov. Det finns inget behov som heter störa pappa eller retas med syster utan det handlar om strategier och tillvägagångssätt som barnet använder för att försöka tillgodose sitt behov. Om barnet tänder och släcker lampan tusen gånger, vilket behov som finns bakom beteendet? Kanske gemenskap, kontakt eller att bli sedd och få veta att jag är värdefull idag också. För mig handlar mycket av föräldraskapet om att förebygga och förstå. Du frågar inte doktorn ”Vad ska vi göra åt mitt barns huvudvärk?”. Du frågar vad det beror på. ”Varför har mitt barn huvudvärk och hur kan vi hjälpa henne?” Jag skulle önska att det var lika vanligt att fråga sig ”Varför bryter mitt barn ihop när det är dags att gå till förskolan?” istället för ”Vad ska jag göra när mitt barn bryter ihop?”.

Kommunicera med små barn

Kan man inte förstå och sätta ord på känslor använder man andra strategier för att få behov tillgodosedda. Alla som har eller har haft små barn kan nog känna igen sig i att kommunikation inte alltid är det lättaste och att barns strategier, som att tända och släcka lampan tusen gånger, inte alltid är konstruktiva ur vårt perspektiv.

– Barn gör som vi gör. Ska jag få barnen att uttrycka sina känslor och sina behov så måste jag uttrycka mina känslor och mina behov. Men det är ju faktiskt inte alltid man förstår vad barnet vill, hur det känner eller vilket behov det har. Är barnet litet får man göra vad man kan för att klura ut vad det har behov av. Är barnet hungrigt, trött, behöver det närhet? Då får jag som förälder växelvis ta mitt perspektiv och växelvis ta barnets perspektiv i mitt eget huvud. I takt med att barnet växer kan vi fråga och ge förslag på vad det skulle kunna vara?  ”Är du arg på mig nu?” ”Vill du ha en kram?” När barnet är äldre kan man prata med dom och fråga ”Vad var viktigt för dig?” ”Vad känner du då?”.

Genom att vi vuxna hjälper barnet att uttrycka känslor och behov och genom att uttrycka våra egna känslor och behov, hjälper vi barnet att hitta orden för att kunna göra sig förstådd. Då kommunicerar vi också en likvärdighet i relationen, att både du och jag är viktiga och värdefulla, att vi ska stå upp för och ta ansvar för oss själva och för andra. Och det är där i vardagen, när föräldrar och barn ser, bekräftar och respekterar varandras behov och känslor som självkänslan utvecklas.

3 tips för hur du kan stärka ditt barns självkänsla

1. Låt barnet få fram sina känslor
Barn kan inte alltid få sin vilja fram. Dom ska inte alltid få sin vilja fram. Men vi kan alltid låta dom få sin känsla fram. ”Nej, du får inte vara ute och leka mer, och jag fattar att du blir besviken”.

2. Barn gör som vi gör
Vill du ha ett barn som berättar om sina känslor behöver du berätta om dina. Vill du ha ett barn som tar ansvar för sina behov och inte skyller ifrån sig så behöver du göra likadant.

3. Släpp på prestigen
I stället för att på förhand bestämma sig för en lösning, släpp prestigen och försök istället titta på hur vi kan göra så att det blir bra för båda. Vad är viktigt för dig, vad är viktigt för mig, hur gör vi så att det blir bra för båda?

→ Läs mer om små barns utveckling