Jag har som ni vet två barn, H är född med akut kejsarsnitt och E är född genom vaginal födsel och jag tänkte att det kunde vara intressant att höra om de olika upplevelserna, hur de gick till och vad som varit positivt respektive negativt med dem.

Man ska dock komma ihåg att det är skillnad på ett planerat kejsarsnitt i jämförelse med ett akut. Men mitt akuta snitt var inte speciellt kaosartat utan rätt lugnt och kontrollerat så det påminner nog mycket om ett planerat ändå.

Gravid med Ester i vecka 28

Hur förberedde jag mig inför förlossningen?

Eftersom båda förlossningarna var tänkta som vaginala födslar skiljde det sig inte så mycket i hur jag förberedde mig inför dem. Första gången gick vi ingen profylaxkurs men det gjorde vi inför förlossningen med E. Jag tyckte faktiskt den gav rätt mycket, jag kände att jag fick fler mentala verktyg inför förlossningen mot vad jag hade första gången.

Hur startade förlossningen?

Med H satte förlossningen igång fyra dagar innan bf. Det började med molvärk som gick över till värkar efter ett dygn. Förlossningen med E satte igång på bf kvällen med att vattnet gick precis efter att jag lagt mig i sängen för att sova. Jag hörde liksom ett knäpp långt ner i magen och kände hur det började sippra något mellan benen. När jag reste mig upp ur sängen var det som att någon hällde en hink med vatten på golvet. ?Det var en rätt rolig upplevelse, fast jag var lite skärrad samtidigt! Värkarna satte igång direkt efter det.

Äter brunch med min syster bara några dagar innan Ester tittade ut! ?

Hur lång tid tog det?

Med H är det lite svårt att räkna för jag hade förvärkar i över ett dygn innan det satte igång på riktigt. Men vi var på sjukhuset i 12 timmar sammanlagt innan han föddes med snitt på grund av hotande syrebrist. Snittet tog allt som allt 30 min. Från det att de började till att han var ute tog det fem minuter, och sedan ytterligare 25 minuter att sy ihop mig. Med E tog det sex timmar från det att vattnet gick tills att hon var född och hann vara på sjukhuset i fem timmar. Själva öppningsfasen gick jättefort men sedan tog det en stund för henne att rotera och sjunka ner. Jag klassades som förstföderska från det att jag var öppen tio cm eftersom det var där förlossningen med H avslutades.

Vad hade jag för smärtlindring?

Under förlossningen med H använde jag först lustgas men den hjälpte inte alls. Jag förstod inte vad folk menade som sa att den var så bra. ? Den var helt värdelös för mig där och då för smärtan var konstant och i den kom det värktoppar. Epiduralen däremot var himmelriket. Den tog bort all smärta och jag satt och smsade med vänner och familj medan värkarbetet skötte sig självt. När det sedan blev akutsnitt fyllde de på epiduralen så jag behövde varken sövas eller sätta ny bedövning. Väldigt smidigt. Under förlossningen med E däremot fungerade det utmärkt med lustgasen. Den hjälpte väldigt effektivt mot värkarna och jag kände inte att jag behövde ytterligare smärtlindring. Så det kan verkligen vara skillnad på hur man upplever behovet och effekten av smärtlindring från förlossning till förlossning.

Fördelar och nackdelar med epidural och lustgas?

Fördelarna med epiduralen var att man fick en paus från smärtan och kunde fokusera på annat en stund. Man kunde äta, vila, prata med sin partner och kolla telefonen vilket var en ganska uppskattad paus efter att ha haft väldigt ont under en lång stund. Nackdelar var att det var helt omöjligt att kissa, det gick absolut inte hur mycket jag än försökte så de fick sätta kateter istället. Det kanske låter läskigt men det kändes knappt. Jag blev också svag i benen efter andra påfyllningen och det kändes lite obehagligt. Det var inte heller jättekul att sätta bedövningen då de ska in med en stor nål i ryggen samtidigt som man har väldigt ont och blir ombedd att kuta med ryggen så mycket man kan. Inte jättelätt med en stor gravidkula framtill. Men jag minns inte att det var speciellt smärtsamt. Fördelarna med lustgasen var att man hade något att hålla fokus på under värkarna. Det var också skönt att inte ha begränsad rörlighet i benen efter förlossningen som det ibland kan bli efter en epidural. Och så är det ju ett plus med lustgasen att man skrattar åt typ ingenting när smärtan väl går över. Eller ja, man skrattade för att nånting kändes så himla kul. Oklart vad bara. ?

Och förlossningsupplevelsen?

Båda är häftiga på sitt sätt. Under ett snitt är man ju så himla medveten. Det är pirrigt och supernervöst på samma gång och man är fullt medveten om allt som sker runtomkring en och att man alldeles strax ska få träffa sitt barn. Man kan verkligen ta in allt på ett annat vis. Under en vaginal förlossning är man ju mer smärtpåverkad men å andra sidan är ögonblicket då bebisen kommer ut och man liksom inser att man klarat av att föda ut sitt barn rätt oslagbart. Under min förlossning med H var de tvungna att springa iväg med honom efter att de plockat ut honom för att se hur han mådde, så jag fick vänta ungefär en kvart innan de kom och la honom på mitt bröst och det var inte så kul med den väntan. Men vid planerade snitt brukar man få barnet till sig direkt så länge det inte har problem med andningen och dylikt. E mådde bra så fort hon kom ut så henne fick jag upp på mitt bröst direkt.

Nyfödd Ester ❤

Hur kändes det efter förlossningen?

Det är här det skiljde sig åt allra mest för mig. Efter snittet hade jag ONT! Det skar som knivar i magen när jag försökte resa mig upp ur sängen eller från sittande position. Däremot gjorde det inte speciellt ont när jag vilade och satt still. Jag hade väldigt svårt att gå annat än myrsteg första veckan och behövde hjälp med det mesta. Efter en vecka började det kännas bättre och efter två var jag relativt rörlig igen. Efter den vaginala förlossningen klev jag upp och duschade på egen hand efter bara någon timme. Jag hade lite ont såklart men inget som begränsade mig direkt. Det gjorde mest ont när jag reste mig upp efter att ha suttit ner. Då kändes det som att hela underlivet var ett stort blåmärke. ? Men likaså här kändes det mycket bättre efter ca två veckor.

Nyfödd Helmer ❤

Sammanfattningsvis tycker jag båda sätten har sina för- och nackdelar. Beroende på vad man värdesätter passar kanske det ena alternativet någon bättre än det andra.

Hur har ni fött eller vill föda barn? Är det något mer ni undrar över som jag inte har skrivit om i jämförelsen?

Jag tänkte också skriva ett inlägg om hur det kändes efter Helmers förlossning eftersom jag var inställd på att föda vaginalt men det slutade i snitt. Det var ganska blandade känslor för dels var jag tacksam över att allt hade gått bra och att vi båda mådde bra, men samtidigt kände jag mig snuvad på min förlossningsupplevelse. Håll utkik efter inlägget om det låter intressant! ?