Hej!

Dagarna går i ett här hemma och allt eftersom en liten blir äldre blir sovtimmarna om dagarna allt färre och tiden mer knapp för att hinna skriva dagliga inlägg. Dessutom har mycket av min tid de senaste två veckorna gått åt till att läsa ikapp kurslitteratur. Jag ska nämligen påbörja en doulautbildning redan nu till helgen! Det ska bli så otroligt spännande och lärorikt!

Ni som läst bloggen ett tag vet kanske om att min första förlossning slutade i akut kejsarsnitt. Efter det kände jag att jag tappade en hel del tilltro till min egen kropps förmåga att föda. Jag var rädd att en eventuell framtida förlossning skulle sluta på samma vis och övervägde att be om ett planerat kejsarsnitt. Samtidigt kände jag en stor sorg i att jag då aldrig ens skulle ge mig själv chansen att uppleva en vaginal födsel vilket ändå var något viktigt för mig.

En doula hade varit en fantastisk tillgång i ett sånt här läge då jag kände som jag gjorde. Doulans uppgift är att ge kvinnan verktyg för att möta förlossningsvärkarna och på ett lugnt sätt guida henne och hennes partner i hur de på bästa sätt tar sig framåt i förloppet. Är man mentalt blockerad av exempelvis rädsla eller andra negativa känslor försvårar man kroppens egna inbyggda förmåga att föda fram sitt barn.

Jag ser så fram emot att få lära mig allt jag kan om kvinnokroppen och födandet och hoppas på att längre fram få äran att stötta födande kvinnor och deras partner under förlossningen och första tiden därefter.

Det här blir nog den mest spännande och meningsfulla resan jag gjort hittills i mitt liv! ❤

Förväntansfull men samtidigt rädd med Ester i magen. ❤