Välkommen vecka 38! 20 dagar kvar och graviditeten räknas nu som fullgången ♥

Igår var jag på mvc och hade ett längre samtal med min barnmorska där vi ”knöt ihop säcken” och pratade om graviditeten. Den är rätt lik graviditeten med min första dotter förutom att kroppen är tröttare än då (vilket är vanligt och normalt). Själva graviditeten har varit bra rent fysiskt, men känslomässigt och psykiskt har jag mått betydligt sämre den här gången. Det psykiska har dock satt sina fysiska spår, som mer hjärtklappning och extraslag och annat trist. Det har inte bara berott på graviditeten utan allt annat som hänt i livet den här gången.

Förlossningsrädsla

Att känna oro inför en förlossning är helt normalt. Men om rädslan och oron blir svår kan man få remiss till en auroramottagning för samtalsstöd. När jag väntade Henny gick jag till Auroramottagningen på Karolinska sjukhuset på grund av förlossningsrädsla som grundade sig i tidigare väldigt jobbiga upplevelser av sjukvården. Jag har varit oerhört rädd men blev så fint bemött av vår barnmorska. Besöken hos auroramottagningen gav så positiv effekt! Och även under den här graviditeten har jag fått träffa samma aurorabarnmorska. Hon är helt fantastisk och ett underbart stöd!

Den här graviditeten, då?

Den här gången har jag gått till auroramottagningen igen eftersom jag spenderat mycket tid på sjukhus med min svårt sjuka mamma. Hon gick bort i somras och det har varit så oerhört tufft att gå bredvid någon som blir allt sjukare och kräver allt mer sjukvård. Allt allt allt från sjukvården, från minsta lilla grej som ett sugrör i en mugg, syrgas-slangar, sjukhussängar, allt.. allt gör att jag kastas tillbaka och kan bryta ihop. Jag har oroat mig för hur det ska påverka mitt förlossningsarbete för det känns inte så lägligt att bryta ihop när man ska föda barn.

Ta upp din oro i ditt förlossningsbrev

Barnmorskan har dock lugnat mig. Hon menar att man oftast är så fokuserad på förlossningsarbetet att det där andra inte får plats. Däremot kan det ju komma mer efteråt. Det är ju inte mycket att göra åt, men det har känts väldigt bra att få prata med henne, att få skriva förlossningsbrevet och lägga upp en plan tillsammans med henne och veta att personalen på förlossningen känner till min historia när jag väl kommer dit. Jag hoppas så att det ska gå bra. Och jag är galet tacksam för allt stöd jag fått längs båda graviditeterna.

Så mitt tips till dig om du känner dig rädd eller orolig för förlossningen – av vilka skäl det än kan vara – kolla om du kan få tid för samtalsstöd. Det betyder mycket och kan göra stor skillnad.

Nu får vi se om det blir en gravidvecka 39 eller inte.. Jag är beredd på att lillasyster kan komma när som helst! 🙂
(yeeey) ♥

Läs också:

→ Gravid vecka 37 – Förbereda sig med profylax
→ Gravid vecka 36 – Tips till dig som är gravid
→ Gravid vecka 35 – ”yeeeey” och ”omg, omg, omg..”