God morgon ?
Igår hängde jag och Ester med en vän jag lärde känna under förra föräldraledigheten. Vi brukade båda gå på samma öppna förskola med våra bebisar och så slumpade det sig så att vi fick våra nummer tvåor med bara några veckors mellanrum. Himla vältajmat!
Det är kul att se hur våra små skiljer sig så mycket från storebrorsorna i personlighet. Det blir ju såklart att man jämför sina egna barn med varandra och vi kom in på en diskussion om hur olika barnen kan bli i beteende och personlighet trots att de har samma föräldrar.
Jag ser redan nu skillnader i mina barns personligheter som bebisar. Man skulle kunna säga att de är varandras motsatser i mycket. Det får mig att tänka på om det beror på att de helt enkelt är olika personer eller om man faktiskt förstärker olika delar av deras personlighet beroende på hur man bemöter dem redan som små.
Dels är man ju mer erfaren som förälder andra gången och fäster kanske inte samma vikt vid småsaker längre. Jag kan exempelvis låta Ester leka med det mesta som inte är direkt farligt för henne. Hon får utforska betydligt mer på egen hand och tar därmed också fler risker. När H var liten ville jag helst att han skulle leka med leksaker, köksredskap och dylikt tyckte jag gärna han kunde låta bli. Allt skulle liksom vara mer korrekt första gången medan det nu handlar mer om att inte utsätta bebisen för något som kan skada den.
Sedan skiljer det sig också en hel del i vilka situationer bebisarna får finna sig i. När man bara hade en bebis hade den ens fulla uppmärksamhet. Att vänta på sin tur och så vidare var begrepp som inte existerade i bebisens vardag. Det var snarare jag som mamma som fick vänta på min tur när det kom till simpla saker som att äta, duscha och så vidare.
Lillasyskonets verklighet har därmed sett annorlunda ut från dag ett. Där har det ju hela tiden handlat om att dela sina föräldrar med en annan. Och bara det borde ju göra att lillasyskonet måste slå sig fram på ett annat vis än de äldre syskonet som så länge fått ha sina föräldrar för sig själv.
Vad tror ni? Påverkar vi våra barns personligheter beroende på hur vi bemöter dem? Och är det vanligare att storasyskon har vissa typer av egenskaper och småsyskon helt andra?