Har ni tänkt på att när vi pratar om vila och lugn och ro, så handlar det ofta om återhämtning och att vila från stressen, från en jobbig tid, efter en arbetsdag, sist på veckan. Och det är ju visserligen bra, för det behöver vi.

Men vi pratar sällan om vilan som ett sätt att ladda upp, att starta veckan med, att starta dagen med, vilan som förberedelse inför något.

Eller kanske allra bäst. Ett sätt att leva. Att den där känslan av vila och ro, att vara i balans, skulle vara det naturliga tillståndet för vår kropp och vårt sinne att vara i och något vi behöver. Att bära det med sig in i allt vi tar oss för, alla prestationer och uppgifter vi fyller våra dagar med.

Vad tänker du om det?